Det här med respekt

I tidningen jag älskar att hata refereras idag till P1´s program Kaliber igår som handlade om hur en del ungdomshem behandlar de barn och unga som finns där.

Och det jag inte fattar i allt det här är; Vi vuxna förväntar oss att de som är yngre, barnen och ungdomarna ska vara artiga, sköta sig, göra som de blir tillsagda samt visa respekt för andra, särskilt oss vuxna. HUR I HELA FRIDEN kan vi göra det när vi behandlar en del av dem som lort? HUR I HELA FRIDEN kan vi som ständigt predikar tesen "att föregå med gott exempel" så fullständigt flagrant bortse från den regeln själva? Hur kan vi vänta oss att de här ungarna som av någon anledning kommit på glid ska lära sig respekt och det ordets rätta innebör när vi sliter av dem kläderna, låter dem kissa på golvet, tar ifrån dem den lilla madrass som fanns att sova på och låser in dem dyng efter dygn? Hur tänker sig personalen att detta beteende ska lära ungarna att ta ansvar för sig själva och för andra? Hur ska de kunna bli fungerande vuxna när vi så tidigt i deras liv tar ifrån dem allt vad värdighet heter?

Exakt HUR ser tankarna bakom den planen ut? Det skulle jag väldigt gärna vilja veta!
Och kom inte dragande med att det inte framgår vad ungarna gjort innan de blev satta i isoleringen för det är ett ofrånkomligt faktum att vårdarna/personalen är vuxna, utbildade (kan man anta) och har en viss impulskontroll medan de här barnen fortfarande inte kan räknas som vuxna, inte är mentalt- och erfarenhetsutvecklade som vuxna. Alltså, man kan faktiskt ställa högre krav på en vuxen människa än på ett barn eller en ungdom. Och NEJ, jag menar inte att man inte kan ställa några som helst krav på ungarna, det kan man visst det, jag menar bara att man kan förvänta sig mer och bättre av en vuxen.

När till och med kriminalvårdschefen på Hall anser att ungdomarna på ungdomshemmen har det värre i isoleringen än vuxna, dömda brottslingar....då har vuxenvärldens misshantering av ungdomarna gått åt helvete för långt.

Jag undrar inte på att de här kidsen kommer ut med ett hat i sitt hjärta, jag är inte ett dugg förvånad över att återfallen av brott och destruktivt beteende fortsätter år efter år bland dem. För vem fan skulle känna något som helst annat än hat efter att ha blivit behandlad som skiten under någons skor?

Gud så förbannad jag är!