Efter en helgs hårt arbete med tapetsering och måleri är jag helt slut i kroppen. Helt färdig.
Tur att jag inte har detta som lönearbete för jag hade varit tvungen att ta ledigt var tredje dag för återhämtning. Vilket förmodligen hade inverkat menligt på både löneutveckling och anställningsmöjlighet. Dålig lön och i förlängningen arbetslös hade snart lett till UTANFÖRSKAP, detta fruktade tillstånd som regeringen försöker rädda oss ifrån.
Och dom gör ju det så himla framgångsrikt...eller nåt!
En kollega berättade i dag om sin sambo, man, 60-årsåldern och arbetslös sen några år tillbaka. Nu kallad till information på Arbetsförmedlingen där han fick höra att eftersom han varit utan jobb så länge gick han in i FAS 3, vilket betyder att han måste ordna ett arbete, (läs praktik) själv och då hade han rätt till fortsatt aktivitetsstöd om ca 10 000 kronor i månaden. Arbetsplatsen skulle dessutom få dryga 200 kronor per dag för detta.
Ja ok, kan väl låta rimligt om det inte var för fortsättningen. Nämligen den att AF inte kunde hjälpa till att skaka fram någon sådan plats utan det är upp till den arbetssökande själv. Motiveringen till det förhållningssättet var "det finns ju inga jobb". Jag tycker att det här är dels helt fantastiskt och dels fullständigt vansinne. Om AF inte kan få fram den här typen av sysselsättning så lär det ju inte vara enklare för den enskilda individen.
Och det slutar alltså med att individen får gå till socialen istället och de kommer väl med stor sannolikhet neka honom bidrag då hans sambo har jobb och de bor i en bostadsrätt. Snacka om utanförskap!
I morgon är nog min kropp återställd men de som funderat ut scenariot ovan kommer fortsatt vara helt slut i huvudet.
Att AF inte kan "skaka fram" jobb är ju inte direkt någon nyhet. En byråkratisk och ineffektiv koloss på lerfötter.
SvaraRaderaSmart att ställa lite krav på den arbetssökande - att själv visa lite födgeni.
Bra om vi kan kommma bort från "nånannanismen" - dvs att det alltid är "någon annan" (gärna en myndighet) som skall ordna det mesta här i livet.
Det visar sig ju - att det inte sällan, utan nästan jämt är den arbetssökande själv som ser till att skaffa sig en ny sysselsättning genom att vara aktiv.
Nemo; Kan hålla med dig i grundresonemanget, problemet i det här fallet är att mannen redan gjort allt det man rimligen kan begära för att skaffa sig jobb och har också fått en och annan praktikplats. Det här utnyttjar givetvis småföretag då de får en fullgod arbetskraft, betalt för den och inte är förpliktigade till något alls.
SvaraRaderaOch jag tror inte på ditt resonemang om nånannanismen, majoriteten av människor vill ha ett jobb och ser till att göra det dom kan för att skaffa det. Men när alla möjligheter är uttömda ska staten kliva in och hjälpa till, det är min fasta övertygelse. Enligt min uppfattning är det just det som staten är till för, att värna de små och svaga. (Små och svaga i det här sammanhanget är alltså de som anses vara för gamla, för invandrade, för handikappade, för unga för att ges en plats som anställd)
Ja hörrönini, jag sitter i samma situation som mannen ni nämde. Jag har sökt jobb, har fått praktik istället i korta perioder på olika företag. Men ingenting händer. Jag har själv varit aktiv på att söka praktikplats själv och nappat på några platser. Och det har gått bra, sedan man har praktik ska man samtidigt söka 10 jobb i månaden och måste gå ifrån praktiken, till AF för att redovisa vad man har sökt m.m. Sen ska man träffa jobbcotcher och de sitter och talar om för en hur man gör för att skaffa sig jobb m.m. Som att jag inte vet hur man gör? Jag tror de flesta vet hur man gör, men de vill ju sysselsätta oss allt för mycket.
SvaraRaderaOch detta springande till AF gör att det sticker lite i ögonen på chefen man praktiserar hos. Och de kan skylla på att man vart borta lite för mycket. Tro mig jag har vart aktiv då jag vart på praktiken och verkligen vissat framfötterna plus att jag springer till AF så fort de behagar.
Men det som är jobbigt är att varje gång man har fått kallelser till AF så står det på lappen att skulle du missa mötet eller inte har vart och redovisat sina jobb man sökt på angiven tid så drar de av en viss procent på aktivitetsstödet, drar av den helt, eller så stänger de av en från AF.. Jag har då aldrig känt mig så otrygg som jag gör som arbetslös.
Jag saknar mitt gamla jobb och väntar på att få komma tillbaka. Men det dröjer till sommarn, då jag får komma tillbaka. Och jag vet att jag får vara kvar efter sommarn. Men det är typ 2 månader kvar och mycket kan hända tills dess. Jag förstår mannen du pratar om för jag sitter i samma fas som honom. Jag är rädd för att bli utan pengar en månad. Och det känns som att den tiden är inne snart. //Nina
Nina; Ja, det är ju just det här...att regeringens politik snarare driver folk in i det här utanförskapet som vi ska räddas ifrån. Jag tror inte för ett ögonblick att intentionerna är att att straffa människor men det är ju just det som händer.
SvaraRaderaJag hoppas så att det ordnar sig för dig.
Bra skrivet, tvillingen! Enskilda fall måste beskrivas så att vi lyfts fram ur den osynliga men ack så stora massan som står eller på väg till landet UTANFÖR!
SvaraRaderaOch Nemo, "nånannanismen" må råda för somliga men ta mig tusan inte för samtliga! Klart att människor ska uppmuntras till att ta egna initiativ men ibland räcker det inte till. Vad gör man då?
För övrigt håller jag med, de som tänkt ut det här "åtgärdspaketet" är helt slut i huvudet och har inte tillbringat en dag ute i vanligt folks liv. Det är mycket nu!
Vad jag främst ville lyfta fram med min kommentar var främst AF:s oförmåga att ordna jobb - men dom är bra på det som Nina beskriver; kontroll, förmynderi och blanketter.
SvaraRadera"Är vi tillräckligt formella och bökiga blir vi kankse av med dom arbetssökande som kommer och stör"... nu tror jag inte att det är så dom tänker - men det blir kanske effekten.
Sedan - vem som är liten o svag är i mångt och mycket en värderingsfråga, nivå av självkänsla och liknande. Kan inte påstå att AF gör mycket på pluskonoto i det avseendet.
Möjligtvis en stor del av de seriösa jobbcoacherna som arbetar med annat än att lära arbetssökande skriva CV.
De som har förmåga till att just lyfta människor och lära dem att möta sig själva, se sina inre resurser odv.
Se vidare Nisse Simonssons bok "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?"
http://www.bokus.com/b/9789173372275.html
Och jag som möter dessa fas tre människor kan inget annat än att hålla med. Jag jobbar ju i en bransch som vimlar av jätteduktiga jobbcoacher, jag ser hur viktigt deras och mitt jobb är. Att många som nått botten lyfts, får självkänsla och nya krafter. Men fy fan för myndighetsvansinnet som regering och riksdag klubbat igenom. Fy tusan vad illa man snabbt kan få människor att falla, hamna i det av dem själva utmålade utanförskapet.
SvaraRaderaMarkattan
Jo då det ordnar sig, jag får ta det som det är. Men jag tror att det måste bli en förändring snart, folk kan inte gå omkring och bli straffade för att de inte har jobb eller att de är sjukskrivna. Jag tror inte heller att folk vill vara hemma och rulla tummarna. Man blir ju tokig..
SvaraRaderaKram Nina
Och jag håller med om det du sa om utanförskap.. Nina
SvaraRaderaCina; Tack! Glad så länge jag kan hålla mig därifrån.
SvaraRaderaNemo; Nisse är kung men jag tror inte att man har det så bra när man går utan arbete och straffas för det.
Markattan; Heja heja, fortsätt ditt superviktiga jobb, många behöver dig.
Nina; Jag fortsätter att hålla tummarna för dig.