onsdag 24 mars 2010

Om eget boende

Jag tror knappt att det är sant och jag vågar inte riktigt ropa HEJ än....Men det ser ut som om sonen funnit lägenhet!

Vi gjorde upp en plan...eller morsan tvingade sonen att anta planen...bo hemma hos farsan tills det löst sig med egen lya. Sonen hävdade att det kunde han tänka sig i en vecka MAX och jag kan inte säga att jag klandrar honom för den känslan. Lååånga dagar när man ska åka buss till och i från, mer än 12 timmar. Och realist som ömma moderna är så tvivlade jag starkt på att det skulle lösa sig på en vecka...det tog 4 dagar! Och han grejade det själv!

Så, nu håller vi tummarna för att det ordnas sig helt och hållet så att grabben får flytta in snarast. Håll tummarna säger jag!

13 kommentarer:

  1. Jag håller hårt i tummarna. /Nina

    SvaraRadera
  2. Nina; Bra, fortsätt med det tills kontraktet är påskrivet!!!

    SvaraRadera
  3. Jag håller allt vad jag förmår. Säg till bums när kontraktet är klar.

    Markattan

    SvaraRadera
  4. Markattan; Ja släpp inte förrän jag säger till, våga inte.

    SvaraRadera
  5. Klart jag håller tummen.

    Båda!

    SvaraRadera
  6. Klart jag håller tummarna!

    SvaraRadera
  7. Fiffi och Cici; Bäst så!

    SvaraRadera
  8. Ja, ja, ja, jag håller så de är blå....
    Tala om när jag kan släppa, förresten har jag ont i en tummen, så det så :O)

    SvaraRadera
  9. Pillargon; Det räcker kanske om du håller den ena, den som inte gör ont alltså...Ok, du får dispens.
    Och jag talar om när du kan släppa.

    SvaraRadera
  10. härligt. och bäst av allt är att han ordnade lyan på egen hand. gott för självförtroendet!

    SvaraRadera
  11. Jos; Ja visst är det gott. Välkommen hit :)

    SvaraRadera
  12. wettex; Visst är det, tänkte på dig och Lillebror när jag skrev inlägget ;)

    SvaraRadera