Jag tror knappt att det är sant och jag vågar inte riktigt ropa HEJ än....Men det ser ut som om sonen funnit lägenhet!
Vi gjorde upp en plan...eller morsan tvingade sonen att anta planen...bo hemma hos farsan tills det löst sig med egen lya. Sonen hävdade att det kunde han tänka sig i en vecka MAX och jag kan inte säga att jag klandrar honom för den känslan. Lååånga dagar när man ska åka buss till och i från, mer än 12 timmar. Och realist som ömma moderna är så tvivlade jag starkt på att det skulle lösa sig på en vecka...det tog 4 dagar! Och han grejade det själv!
Så, nu håller vi tummarna för att det ordnas sig helt och hållet så att grabben får flytta in snarast. Håll tummarna säger jag!
Jag håller hårt i tummarna. /Nina
SvaraRaderaNina; Bra, fortsätt med det tills kontraktet är påskrivet!!!
SvaraRaderaJag håller allt vad jag förmår. Säg till bums när kontraktet är klar.
SvaraRaderaMarkattan
Markattan; Ja släpp inte förrän jag säger till, våga inte.
SvaraRaderaKlart jag håller tummen.
SvaraRaderaBåda!
Klart jag håller tummarna!
SvaraRaderaFiffi och Cici; Bäst så!
SvaraRaderaJa, ja, ja, jag håller så de är blå....
SvaraRaderaTala om när jag kan släppa, förresten har jag ont i en tummen, så det så :O)
Pillargon; Det räcker kanske om du håller den ena, den som inte gör ont alltså...Ok, du får dispens.
SvaraRaderaOch jag talar om när du kan släppa.
härligt. och bäst av allt är att han ordnade lyan på egen hand. gott för självförtroendet!
SvaraRaderaJos; Ja visst är det gott. Välkommen hit :)
SvaraRaderaMen Gud så härligt! :D
SvaraRaderawettex; Visst är det, tänkte på dig och Lillebror när jag skrev inlägget ;)
SvaraRadera