Igår kom yngste sonen hem, han åt, duschade, åt igen och sen försvann han.
Han återvände vid fyratiden i eftermiddags och stängde genast* in sig i sovrummet med min dator för att kolla in nån film.
Själv åkte jag ner till centralen för att hämta dotter. Gemensam middag och sen drog de båda två. Sonen sover över hos dottern och jag antar att det enda stund jag träffar honom i morgon är när jag kör honom till centralen.
En gång i tiden var mamma det allra bästa som fanns, sonen deklarerade detta genom att i en trappa på McDonalds med 5-årsspäd röst för alla och envar säga "Mamma, du är min älsklingsblomma!"
Sällan man får höra det nu för tiden!
* Fast han hjälpte till att bära ner fina skåpet och upp Närbos gamla säng förstås.
Åhh lille Joffen.
SvaraRaderaMarkattan tillika moster
Man får spara sådana där fina minnen närmast sitt hjärta och ta fram det då och då när man behöver det.
SvaraRaderaMarkattan; Lille???? Å nä du, lång som en humlestör (en kort en alltså ;-)
SvaraRaderaCici; Japp man får minnas för nu för tiden är yttringarna sällsynta.
Ja, det är väl det som kallas "klippa navelsträngen"
SvaraRaderaFast ibland önskar man att den var lite segare.....
Pillargon; Gör du? Det gör inte jag, jag tycker att det är helt fantastiskt att se barnen stora, självständiga och klara sig själva.
SvaraRaderaÅh...ja de växer upp de små och blir stora.
SvaraRaderaDe är..ja mer eller mindre underbara.
Man älskar ju dem..alltid.
Mer eller lite mindre mer.