Dagens ämne

Jaha mina vänner, nu har vi ältat trådlös surfning som först inte funkade, inte funkade och sen till sist fungerade. I all oändlighet har vi ältat detta intressanta ämne. Och så har vi gått emellan med lite förlossningsrapporter och där kan vi nog räkna med att det blir en del uppföljande inlägg men just nu finns inget nytt att rapportera.
Så vad ska vi tala om i dag? Kanske lite sovrumsrenovering? Eller växthus? Känns det aktuellt? Jo men visst gör det väl det...och varför begränsa sig, vi kör på båda ämnena och därtill visst takskottande med en rafflande olycka. Spänn fast er för nu kör vi!

I söndags tog vi med oss en när- och kärperson som behövde lite hjärt-terapi ut till stugan för att rädda växthuset från snötyngden. Vi skulle också skotta av taket på stugan men dit kommer vi lite senare.
Nu är det på sin plats att redogöra för hur vägen till stugan ser ut. Från stora landsvägen (jooo det heter så på landet, Stora landsvägen heter det!) och till stugan är det knappt 1 km liten skogsväg. På vintern skottas denna väg inte alls men halvvägs brukar det ha kört nån skoter. Sista halvan brukar betyda pulsande i snö, ibland ljumskhög lössnö och ibland sulhög blötsnö, det varierar. I söndags var det den första varianten varför vi bestämde oss för att fortsätta skoterspåret genom skogen och ut på sjön. Behagligt ända tills man anländer till vår brygga och måste vika av, upp mot stugan. Och om jag beskriver fallhöjden på följande sätt så kanske det framgår hur jobbig den sträckan ter sig en söndag i februari anno 2010 då det snöat så att snön ligger just ljumskhög; På sommaren, en sån där skön dag när sjön är 25 grader varm och man springer ner och slänger sig i vattnet ett par, sex gånger och sen ska ta sig upp igen så är man genomsvettig innan man kommit halvvägs. Fattar ni då hur brant backen upp är? Och lägg därtill alltså den här helt vansinniga mängden snö...det tog en hel evighet att ta sig upp. En del av oss nästan drunknade i snö.
Men när vi väl kämpat oss upp kunde vi konstatera att glastaket på växthuset klarat sig och knäppte lite belåtet när snömössan skottades bort.

Och så var det dags för att skotta bort snön från stugtaket....och det var då den där fallolyckan inträffade. Närbo tycker inte om höjder men han tar sig fram som en bergsget. Han hoppar och klänger och klättrar utan att vara rädd det minsta medan jag står på backen och ååååjar och ooohar och har mig. Nu tvingade jag Närbo att använda ett rep (snöre) runt både skorsten och midja för fallhöjden på baksidan av huset är inte att förakta. Vi pratar kanske 10 meter från nock till backen!
Men just nu skottades framsidan av taket och rätt vad det är börjar Närbo glida! Glida ner mot hängrännan och jag ser hur foten ser ut att fastna i den där hängrännan medan Närbo vrider kroppen för att falla på sidan. Då blundade jag medan jag utstötte diverse ojande och åååå. Men han landade mjukt och foten fastnade inte och livlinan räckte ända ner till marken. (Stor mening med slik lina?)

Sen traskade vi hem och efter middag och lite tvtittande masserades en rygg (Närbos) både länge och väl och sen sovs det gott. Man somnade ovaggad i söndagskväll, det får man säga.

Och jag fann för gott att ta mig en veckas ledigt så nu är jag ledig och nu är de där sista förargliga bitarna av otapetserat sovrum tapetserat. Och om jag hade bilen hemma skulle jag åka och köpa färg. Nu har jag inte bilen hemma och därför har jag heller inte tillräckligt med färg. I morgon måste jag kliva upp tidigt för att lägga vantarna på farkosten. I morgonkväll är sovrummet klart och när bebisen väl anländer måste en viss mormor upp till Jämtland för att besiktiga underverket och kan väl samtidigt ta med sig två fåtöljer som står där och väntar på henne.

Till sist måste jag återkomma till ett ord jag uppfann i går. Kabelslippare; det är alltså en makapär som möjliggör trådlös överföring av data till dator, tv, radio eller vad det kan vara. Visst är det väl ett himla bra ord? KABELSLIPPARE när kommer det in i svenska akademins ordbok?