Om att få tummen ur

För den som följt min blogg är det kanske ingen hemlighet att jag under en längre tid haft för avsikt att renovera mitt sovrum.
Somliga händelser har gjort att jag skjutit detta på framtiden. Det går att läsa i länken ovan.

Men nu finns ingen återvändo. När sonen drog till Barcelona (nej han har inte fått något jobb än men han sparar och gnetar och får pengarna att räcka för en liten tid till av skejtande och jobbsökande) fanns liksom inget mer att skylla på. Bara att sätta igång. Men, nej, det har liksom inte hänt så mycket i renoveringshänseende. Jo jag har städat ur garderoberna, slängt en massa trasigt och för slitet för att skänka bort. Skänkt bort det som gick att använda och burit ner sonens kläder till källaren. Resten hänger kvar och måste stuvas undan en stund. Och i och med ett större inköp igår finns nu kartongen att stuva undan i, kommer jag just på!

Och jag har denna vecka funderat på vad det är som hindrar mig att komma igång med jobbet likväl att bli färdig med den sabla affärsplanen.
I torsdags kom jag på det, smart som jag ju är. Eftersom det ser ut som en liten katastrof här efter sommarens stugvistelse tas all min energi så fort jag kommer innanför dörren. Inte blir det någon påfyllnad när man öppnar skafferi och kylskåp och ser de överfulla hyllorna där allt står huller om bröt. Så, nu är kylskåpet städat, skafferiet urplockat, rentorkat och det som inte skulle slängas är snyggt tillbakaställt i fin ordning!

Nu ska jag dra ett par brallor över de håriga, för att inte säga långhåriga, benen och traska iväg med lite sopor. Därpå ska den där stora kartongen fyllas med kläder.

Efter kaffet blir det slipning av en vägg. En vägg ska slipas idag och rapport kommer efter detta arbete. Möjligen blir det en liten före- och efterbildserie men det kan jag inte lova. Men kanske.