Årets höjdpunkt och lågvattenmärke

Så här års funderar väl de allra flesta på året som snart är till ända och hur det artade sig.
När jag och mina barn träffas framåt nyår brukar jag roa mig med att be dem berätta om vad som varit bäst med året och kanske också om det som varit mindre bra.

Och nu vill jag fråga er, ALLA er som läser min blogg. Vad har varit bäst med ditt år? Och vad var mindre bra eller sämst kanske?

Ska för egen del fundera några tag till innan jag skriver om min topp- och bottennotering.

Vad att göra ett jullov

Jag läser!

Åsa Lundhs böcker
"Dom är här nu"


och "Gungbräda".

Böcker att rekommendera, tankeväckande, roande och oroande. En del stycken får mig att gå i försvar..."Ja vadå då", liksom. Och andra får mig att slå mig för bröstet..."Sån är inte jag-tankar". Men mest roande.

Och så John Ajvide Lindqvists
"Människohamn".


Från början mindre skrämmande, inte alls skrämmande, än "Låt den rätte komma in". Därefter mer skrämmande. Surrealistisk men med ett sånt rent språk. Han skriver så vackert men ändå med sådan lätthet, inga tillkrånglade meningar. Enkelt, som ett snack mellan två vänner.

Nu blir det Stjärnorna på slottet...heter det så? Får se vem jag retar mig mest på. Siw, Björn eller Kjell.

Värme

Jag vet att det är fånigt, nästan brottsligt fånigt, men ändå.
En sån där elektrisk brasa såg jag i höstas och mitt stugjag fick blodad tand.

Nu står den här, levererad av Tomten Närbo. Och han, Närbo, värmer fötterna, de ständigt iskalla och jag njuter av låtsasbrasan.




Och så kastar jag ett öga i en bok jag fick i morse.


(Bildbevis på att jag höll mig och inte öppnade paketet i förväg. Och JA, jag äter jordgubbssylt till risgrynsgröten.)

Boken är Fiffis debutbok "Dom är här nu". I paketet låg också uppföljaren "Gungbräda".

Kan julen bli bättre?

GOD JUL

Ja, nu har julefriden lagt sig i den hemska tvillingens boning.

Så från oss alla (2 stycken) till er alla (ca 28 stycken)

En riktigt GOD JUL

Julförberedelser i raketfart

2 timmar blankt! Dan före julafton! Det var tiden det tog oss att åka till stora köpaltaret, handla mat, vin och julklappar, trängas i trafiken och hem igen!
2 timmar blankt hör ni, det är ta mig sjutton rekord.

Nu är vi hemma och spelar Nemos förträffliga julmusiklistor via Spotify.

Närbo gör sin traditionstyngda rödbetssallad med rödbetor, morötter och äpplen. Inget gegg utan bara nyttigheter och kryddor. Han är så noga när han gör sina små grönsakstärningar att man blir rent tårögd. Men glasögonen måste på, han ser morötterna men inte rödbetorna. En ny typ av synfel kan tänka.

I morse städade jag av lite lätt och klädde om fotpallen/syskrinet.

(Detta vackra tyg fick jag av en god vän, ja du vet vem du är, för många många år sedan och jag har väntat på att hitta rätt användning av det. Nu har jag det och det blev så fint. Och tyg över så att det räcker till kuddar har jag också.)

Och ni, jag önskar er alla en riktigt GOD JUL.

Alla andra har....

När jag trillar runt på mina fina standardbloggrundor ser jag att folk förflyttat sig från jobb till jullov, från ostädat till städat, från inga-julklappar-köpta-mode till nu-är-allt-klart-och-se-vad-fint-det-blev-läge, från har-du-köpt-ingredienser-till-korvtillverkningen-älskling till KOLLA-vi-har-minsann-gjort-vår-egen-korv-i-år-IGEN!

Som jag skrev tidigare så orkar jag inte ens tänka på det här innan jag klarat av diverse välplanerade födelsedagsfirande. Nu är det avklarat...men fan vet om jag orkar ändå. Städa säger jag tyst för mig själv och går och lägger mig. Jag har inte gjort ett handtag för att få det julfint. Jo, jag har gjort tre handtag. Jag har snötvättat mattorna i kök och hall. Jag har satt ner hyacinterna i hyacintglasen och jag har gjort den där chokladen jag absolut vill ha. Men det är allt, alles, ce tout (minns inte min skolfranska). Och lönen betalar min fina arbetsgivare ut den 23. Tack goe herrn för det.

Allt emedan jag traskar runt och hälsar på hos mina kompisar på internetz inser jag också att det är kallt i det här landet. Det eldas i kaminer och det dras på ett extra lager kläder. Och det är då jag inser att det här med att bo i lägenhet i stan med centralvärme, rinnande varmt och kallt vatten och sånt inte är så jäkla tokigt ändå. Men det gör ont i hjärtat när jag tänker på den lilla stugan som står där ute alldeles ensam och fryser allt medan vi sitter inne vid elementen i stan och mår gott. Och jag är säker på att hon till våren, när det börjar bli drägliga temperaturer igen tänker i sitt stilla sinne att "nu duger det va? Nu passar det att komma, men när det var som kallast och eländigast här då höll ni er här ifrån. Jojo, bekvämt ska det va...."

Nu, nu måste jag slänga benen över sängkanten, hasa mig ner och duscha. Och sen ska jag traska upp till företagshälsovården för lite terapisnack och det, gott folk, det kan jag verkligen behöva.

Godis och morr

Värdelös dag. Skrattretande dålig.

Har gjort traditionsenligt julgodis,
recept finns här, om nu tre år i rad kan räknas som en tradition.

Bilden snodd från recept.nu (Mina är mycket finare men inte fotograferade.)


Det var väl allt för idag.

Surealistiskt men trevligt

Att återvända till byn där jag levde med barnen och deras far är en smula märkligt. På något sätt står tiden liksom stilla och på andra sätt förändras livet även där. Kan nog inte förklara det där på något vis.

Jag har en bästis kvar, du vet vem du är, som inte på alla år jag bott i Sundsvall har kunnat få tummen ur och förflytta sig de 25 milen för att hälsa på mig. Idag fick vi en dryg timme ihop ändå, just för att jag återigen förflyttat mig tillbaka de där 25 milen! Hon pratar ofta om hur märkligt det känns att komma in i huset där jag och min familj bodde. Hur trivsamt det var trots de slitna ytorna och att det var trångt. Och visst fanns det charm i den där gamla kåken.

Sonens 18-årsdag firades just där, där pappa till alla mina barn fortfarande bor kvar. Och idag började jag gråta när jag gick runt där. Han och hans nya kvinna har renoverat och gjort så fint och det glädjer mitt hjärta mer än jag kan säga. Jag blir glad för husets skull men än mer för exets. Efter alla år med nödlösningar och i-väntan-på-rätt-idéer så är det nu så perfekt det kan bli. Det unnar jag honom.

18-åringen ja, han är nu myndig och påstår själv att han efter tolvslaget i natt mognade. Det gjorde han kanske också för egentligen skulle han hämtas i "stan" som man säger i Jämtland på förmiddagen men istället fanns han hemma i sängen i morse när jag vaknade. Ja inte i min säng alltså. Men han hade ordnat skjuts hem mitt i natten och då blir ju en morsa lugn och god till sinnet.
Nu är alla barnen myndiga och jag kan väl luta mig tillbaka och odla mina egna intressen nu va?

Inte vild, men blåsig, väster

Hämtad på centralen i Östersund av måg. Med var den just 18-årige sonen, fast när vi sågs var han blott 17. Han hade avkrävt mig sitt pass. Sa något om att kunna legitimera sig. Antar att han skulle på krogen, bli nekad på grund av sin ålder, slänga fram passet och triumferande ta sig in, inhandla en öl och fira sin myndighetsdag.

Själv blev jag transporterad till byn där mina barn växt upp, mitt ex bor samt där dotter och måg har sina bopålar. Placerad framför brasa, 50-tums platt-tv, i en schäslong (bestämde mig genast för att införskaffa slika till mitt vardagsrum som ska renoveras) med ett glas rött. Efter middagen trillade tvillingarna in, mina egna alltså och 4/5-delar av barnaskaran församlad. Å så trevligt! Utetemp är behagliga 10minus fast det blåser så köldeffekten är större. I morgon väntar promenad med gamla väninnan och därefter uppvaktning av utvakad unge.

Tja, det kunde vara värre.

Vilda västern

Idag sätter jag mig på tåget för transport till Jämtland och en helg med barnen.
Den äldsta som fyllde år i måndags ska uppvaktas idag och den yngste som fyller 18 i morgon ska uppvaktas i morgon!
Jag kan dock konstatera att jag åker mot värmen då det på slutdestinationen är 13 grader kallt. Här är det 19 grader kallt just nu.

Sen åker jag hem för 3 dagars arbete som möjligen kommer knäcka mig helt och hållet. Det kan också bli 3 dagar som är helt lugna och där jag kan ta mig ledigt några timmar varje dag och hinna med städning, julklappsinköp och vitlöksströmmingstillverkande.
För den som tycker om sill kan jag varmt rekommendera ett klick på länken ovan för att inhämta ett recept. GÖR den där vitlöksströmmingen, skaffa hem hårt tunnbröd av någon sort, sprätta en kall julmust och njut. Det blir fan ingen jul utan den där mackan.

Samtal som får mig att spåra ur

När jag och min dåvarande man pratade om framtida barn (våra då) bestämdes att "vi bara skulle ha sommarbarn". Mmm eller hur!
2 födda i april. (tvillingar)
1 född i november.
2 födda i december. (med 6 dagars intervall, en den 14 och en den 20)

Så många sommarbarn blev det ju inte. Så här års är det inte roligt alls.
När andra sitter vid eftermiddagsfikat och skryter/våndas över julklappsinköpen har jag inte ens börjat fundera på vad ungarna ska få i födelsedagspresent.
Julklappar ger mig sådan ångest att jag förtränger det helt och hållet, dunkar huvudet i väggen, nynnar högt och utstöter höga skrik. Folk tittar konstigt på mig och säger förnumstigt "ja men det kommer väl inte som en överraskning att barnen fyller år strax innan jultomten kommer???" och så tittar de på varandra och ser extrajävligt präktiga ut.
Det är då jag är färdig att dräpa.

Nya prognosen

Eftersom jag inte hittat något ide att ta i besittning, alla var fulla av björnar, så är jag glad att yr.no uppdaterat sin prognos för morgondagen. Runt 10 grader kallt kan jag leva med.
Så jag stannar väl då ett tag till.




En liten fundering några timmar efter skrivande av detta inlägg....Verkar ju inte vara nån hit att jag stannar kvar utanför idet. Inte en kommentar, inte ett litet jubel, inte ens ett föraktfullt fnysande....
Kanske drar mig tillbaka ändå då...

Prognosen

Det sägs att det ska bli 25 grader kallt här på torsdag. 25 grader KALLT! Vad är det för sätt? Här har man lallat på i höstväder, några plusgrader, dis, lite regn och mörker och till skillnad från andra norrlänningar njutit av vädret. Och nu ligger snö på backen, allting blir vitt, vitt, vitt och så ska det bli så svinaktigt kallt att blodet fryser innan man ens hunnit ut genom dörren. FY FAN!

Jag går i ide. NU. Ses till våren.

Gala

Jag är inte mycket för galor, fotboll, världens barn, kristallen och sånt.
Men är det något jag vill se så är det galan för Svenska hjältar*.
Det är så mycket värme och kärlek i denna gala att jag sitter med tårar rinnande ner för kinderna.
Alldeles vanliga människor som gör saker som betyder så mycket för någon eller några andra. Det är vackert! Det är stort! Det är alldeles fantastiskt!





*Trots att det är den där kvällstidningen som är med och arrangerar.

Att ta sitt ansvar...eller inte

Många är vi som suckar över kvällstidningarnas skandalrubriker och flåsande i folks privata. Några är det som tagit sin hand från dessa blaskor och ger sjutton i att läsa dem. Och nu mina vänner har mitt förhållande med Aftonbladet kommit till vägs ände. Nu gör jag slut för dagens tidning visar på så dåligt omdöme att jag inte tänker göda dem något mer.
Historien i korthet; Ett par har fått den "lysande" idén att starta en sida där fångar kan söka kontakt med andra. Många av dem söker förstås kärlek och det är det ju inget konstig med. Lusten att älska och att ha någon att älska finns ju oavsett om man sitter inlåst eller ej.
Aftonbladet frågar paret med sajten om det kloka att ge dömda våldsbrottslingar och mördare den här möjligheten och de försvarar sig med att de här personerna har väldigt få "bra" människor i sin omgivning. Det här kan man ju tycka vad man vill om.
Däremot finner jag det synnerligen tvivelaktigt att Aftonbladet publicerar en del av kontakannonserna. OM man nu anser att det finns anledninga att ifrågasätta den här verksamheten så borde man också fråga sig om det är så klokt att exponera dessa kontaksökande, dömda brottslingars annonser i tidningen.

Finns det inte tillräckligt med tjejer (för det är mest tjejer) som tar kontakt med våldsamma män bakom lås och bom i tron att de kan bota dem? Hur stort ansvar har Aftonbladet om någon av dessa kvinnor blir mördade eller misshandlade av någon av dessa män? Jag tycker att tidningens agerander är idiotiskt och visar på väldigt dåligt omdöme.

Lucia

Varje år påminner jag Närbo om att det är dags att ta fram lussesärken och baka lussekatter. Varje år nekar han. Så det blev inget lussebesök idag heller.

Vad är problemet liksom?




Uppdatering; Strax efter publicering av inlägget trädde minsann Närbo in med lussekatt, en svart, hårig sak och sjöng både Staffan var en stalledräng (illustrerad med småhopp) samt Luciasången.

Något fint

Åtta månader nu, en stor pojke.

Kan man lita på Posten?

Här kommer man hem, ställer in bilen i garaget, tar sin matpåse med fredagsmiddagsingredienserna och beger sig till sitt lilla krypin. Stannar till vid postfacket och finner ett maffigt paket som liknar en julklapp!

Hjärtat hoppar till lite och man ställer snabbt som ögat ifrån sig matkassen för att plocka fram det där spännande. Och finner att en vän skickat en julklapp! Och dessutom med en anvisning om tid för öppnande.



Men inte har Posten brytt sig om den anvisningen inte. Nädå, paketet har öppnats! Eller det har åtminstone spruckit lite i "sömmen". Jag har dock inte tjuvkikat för blir man tillsagd att öppna först till morgongröten på JULAFTON då lyder man.

Jag brukar inte äta gröt på julaftons morgon men i år får jag göra det ändå för annars får jag ju aldrig veta vad det är i paketet!

Dagens ord

Hade en tanke om att skriva ett inlägg om ordens betydelse men jag fick inte till det som jag ville och lät bli. Surfade runt och hittade ett citat som fick mig att skratta högt. Och det som sägs i citatet är alldeles sant för mig.

"Jag kan inte låta ytliga saker påverka mitt liv"*


Och det ska man väl inte göra? Bättre då att påverkas av sånt som spelar någon roll på riktigt.



*Sagt av före detta fru Anka med anledning av att hon fortsätter som vanligt efter separationen från Paul Anka.

Socialt umgäng m.h.a. tekniken

Just nu är livet rätt jobbigt och jag orkar knappt umgås med mig själv. Än mindre orkar jag träffa folk på fritiden. Fast det där är ju inget bra. Det blir ju väldigt lätt så att man isolerar sig, låter bli att engagera sig i något alls. Det är himla lätt att dra sig inom sig själv, göra det man ska på jobbet och undvika resten. Och så blir man kvar i den där förlamande känslan av ilska, sorg och frustration.

Men så skönt det är att nätet finns. Bloggen där jag får skriva mina i grunden meningslösa inlägg och få svar. Att det finns bloggar att läsa och kommentera. Att MSN finns där jag kan ha kontakt med andra, höra hur dagen varit, kräkas lite om sånt som inte gör sig på min blogg, byta tankar och idéer.

För på så vis blir jag inte helt ensam och "betydelselös". Genom tekniken spelar jag en roll tillsammans med andra och det är gott att veta.

Så tack till er alla som förgyller mina dagar, särskilt nu när livet är tungt, tungt, tungt.