Man vet att njuta

Ni vet den där känslan man har dagen innan man är ledig. Hur det känns när man kommer hem från jobbet och vet att det nalkas sovmorgon och lediga dagar. För majoriteten av befolkningen inträffar den känslan i morgon men här håller den som bäst på. För vi är lediga i morgon!!! Middagen avklarad, disken diskad och eld i kaminen...kan det bli bättre?

Med anledning av gårdagens inlägg om elever som har det jobbigt och ofta diagnosen tipsar jag om en artikel i Aftonbladet. http://mobil.aftonbladet.se/kropphalsa/article7872114.ab
Om inte annat trösterikt för de föräldrar som sliter som djur för sina djur mot skolornas besparingskrav.

Om att få en chans

Jag känner en hel drös föräldrar som har barn, oftast söner, som har det väldigt jobbigt i skolan. En del av de här barnen har diagnoser som ADHD och liknande. De har svårt med koncentrationen, svårt i många fall med impulskontroll och blir lätt provocerade av omgivningen.
Min egen son hade ingen trevlig skoltid och väldigt lite stöd. Han har ingen diagnos trots att skolan (skolorna han gick på) kämpade hårt för att få till utredningar som skulle visa "vad som var fel på honom". Jag gick aldrig med på det där eftersom jag är övertygad om att det inte finns någon diagnos att sätta på honom. Och oavsett så är skolan, enligt skollagen, skyldiga att ge varje barn det stöd som just det barnet behöver. Och varför funkar det inte då?

Just nu är det en kille som trots alla odds fick godkända betyg i grundskolan och kom in på just det där programmet han ville gå. Programmet drivs av en friskola som i sin egen beskrivning är vana att ta emot elever med diverse problem som just ADHD till exempel. Och nästan för första gången under sin skolgång känner han motivation, han vill verkligen gå programmet, han vill verkligen klara det här. Men han har ju fortfarande sina problem med koncentration och att kontrollera sin ilska som lätt poppar upp när han blir provocerad.
Och dessvärre har han gjort några grejer, bland annat sparkat sönder en fönsterruta, vilket han blev avstängd från skolan för, och han har hotat en kille som provocerade honom. Och nu är han avstängd igen. Utav en rektor som inte har koll för fem öre. Som köper att andra "är rädda". Men som inte för en sekund har den här grabbens bakgrund eller problem med sig i sitt ageranden.
Men vänta lite nu...hade inte den här skolan vana utav att ta emot elever med den här typen av problem? Jo, de säger det, men deras agerande talar ett helt annat språk. Och nu säger rektorn att grabben nog inte kan komma tillbaka utan bör gå i en annan skola.
Ja det lär ju verkligen lösa problemen, åtminstone för skolan i fråga. Men vad säger det killen? Som verkligen har ansträngt sig, som äntligen hittat något han vill? Vad får han för budskap som genom större delen av sin skoltid fått höra att han måste skärpa sig, bli som andra och andra välmenande men felriktade råd? Och detta i en tid när individualismen firar triumfer.
Hur vore det att skolvärlden, kommunal eller fri, tog och levde upp till skollag och sina egna fina ord?
Hur vore det om vi praktiserade den fina tanken att alla förtjänar en andra chans?
Hur vore det om vi visade våra ungar att vi inte sviker dem utan finns med hela vägen med stöd, krav i lagom stora doser och med glädje och respekt? Hur vore det om vi som är vuxna stod för de värden vi förväntar oss att ungarna ska stå för?

Och hur kommer det sig att när en unge hotar en kompis som provocerat honom svårt så gör skolan en polisanmälan men när en lärare hotar en elev till livet så gör skolan ingen polisanmälan, den gör inte ett skit! Hur kommer det sig? Nu hände inte dessa två saker på samma skola eller samma elev....men för mig är det ett tydligt exempel på att det gäller andra, hårdare regler för barn än för vuxna och det har jag jävligt svårt att fatta.

Det gör mig så ont om de här eleverna.

Värt att titta på

Det finns så oerhört mycket skit på tv. Så mycket som jag önskar att man överhuvudtaget inte skulle produceras. Och tv-folk som försvarar det med att de har höga tittarsiffror och när de får kritik från nån "kränkt" deltagare säger att "vi är ledsna för att X eller Y upplever det så här" och på så sätt fredar sitt eget samvete.

Men sen finns det motsatsen också. Kvällens avsnitt med Sommarpratarna var njutbart, tankeväckande och vackert. De där lågmälda samtalet om det djupt mänskliga tycker jag om. Att få se andra sidor av människor som man känner till men ofta har fördomar om. Fördomarna behöver inte vara av negativ karaktär men man skapar sig en bild som sen blir sanning när det naturligvis finns så mycket mer bakom det som gör oss till människor även om du heter Paolo Roberto eller Magdalena Graaf.

Det var värt att titta på och jag gissar att jag sitter här även nästa måndag.

Att införa reglerna gick snabbt

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article7846483.ab
I länken ovanför kan man läsa om det interna tjafset inom Alliansen vad gäller sjukförsäkringen! Husmark-Pherson hävdar nu att en översyn dröjer till nästa sommar. Hägglund menar att det inte duger, man måste agera snabbare.
Jaha ja, du Husmark-Pherson, det gick väldigt snabbt att införa reglerna, kritiken har framförts i många fall så underlagen för att justera till rimlighet finns redan nu. Och till Hägglund vill jag säga; Det är så dags nu va? Var har självrannsakan och justeringskravet varit tidigare?

Sätt fart innan ännu fler hamnar i det utanförskap ni hävdar att ni vill hjälpa människor ifrån!

Den som söker...

Jag upptäckte för en tid sedan Bloggers statistiksida och sånt kan ju vara kul att undersöka! Jag finner till exempel en besökare från Japan! Några fransmän har varit här och lite andra utomrikes folk. Sökord som gett träff kan man också hitta. Och det är ju inte förvånande att min blogg dyker upp om man söker på "tvilling". Däremot blir jag en smula sårad över sökningen på "en hemsk historia", sååå hemsk är väl inte min blogg va? Jag kommer att grunna länge på den här sökfrasen..."dika på grannens tomt"!

Och ja Nilla, du inspirerade till inlägget och dessvärre kan jag inte länka eftersom det här skrivs från min mail och inte direkt i bloggen! I gengäld kan du få veta vad det var jag testade!

Men nuuu hade jag tur!

På väg hem efter jobbet står jag med bilen i en korsning och väntar på min tur att köra! Och rätt vad det är tar bilen en skutt framåt och motorn dör. Jag kastar en blick i backspegeln och ser ett stort eeeeh leende av det mer tillkämpade slaget. Då fattar jag, jag har blivit påkörd! Skiiiit också! Närbos bil. Jag knäpper upp bilbältet och kliver ur bilen vilket den påkörande tjejen också gör. Och innan hon ens hunnit titta efter utbrister hon "-Dääär hade du minsann tuuur!" Jaså??? Hade jag? Hon rullade för långt som hon uttryckte saken. Och det gjorde hon säkert, det gick ju inte överdrivet fort! Jag memorerade hennes bilnummer, besiktigade de obefintliga skadorna (dragkroken tog smällen) och uppmanade henne att köra försiktigt. Om jag var darrig så var det nog ännu värre för henne antar jag. Nu är jag hur trött som helst, antar att adrenalinet gått ur kroppen! Och visst hade jag tur, det hade kunnat vara en mycket större bil eller högre hastighet men jag undrar just om det var jag som hade tur i det här fallet?

Skickat från min iPhone

Jaha

Nä, jag har inte mycket att säga. Lika bra att vara tyst då tycker jag.
Vi är lite ledsna i familjen.
Sonen, han i Barcelona, blev sjuk under första veckan, utbildningsveckan. Ont i njurar och mage. Så...det blir inget jobb!
Vet inte när han kommer hem igen.

Och jag sa ju att det där jag testade inte var något att fundera vidare på. Släpp det bara, inget alls att lägga energi på. Helt ointressant!

Testar

Just nu testas det lite, inget alls att bry sig om faktiskt.

/Hemsktvillingen

Sorgens dag!

Just nu, framför SVT´s valvaka, med knappa 800 distrikt räknade ser Sd ut att komma in i riksdagen. Och min hjärna brinner av frustration, ilska och vanmakt.
Vad i hela friden är detta? Hur går det till, i detta land, där vi haft fred längre än någon kan minnas, där välfärden varit världskänd, där vi är mer jämställda än på de flesta andra ställen på jorden, hur går det till att ett parti med SD´s partiprogram tar sig in i demokratins högborg?
Ett parti som inte ens har genomgått grundskolans lektioner i statistik utan ljuger och friserar som det passar dem. Ett gäng människor som anser att de bedriver en "ansvarsfull invandrarpolitik" och vill "värna fornminnen, julafton och midsommarafton" utan att kunna förklara vad det betyder på ett sanningsenligt sätt.

Jag kan knappt förhålla mig till det här. Jag finner knappt ord, jag sitter här med Närbo och fräser och svär.

Det är en sorgens dag. En svart dag i svensk historia.

Vanvett

Men jisses, har ni någonsin varit med om ett så spännande val?
Måtte vallokalundersökningen vara alltför optimistisk när det gäller SD!!!

Lästips till den osäkre väljaren

Vet du fortfarande inte vilket block du ska lägga din röst på?

Läs det här och jag tror att det kan hjälpa dig i ditt val!

Skämmes ta mig fan, skämmes Husmark-Pherson, skämmes Reinfeldt och skämmes alla ni som satt folk i utanförskap!!!

Å våndan

Jag är hyfsat intresserad av vad som händer och sker. Jag tycker att det är mer en skyldighet än en rättighet att rösta. Och det här valet gör mig smått galen! Jag vill inte tänka tanken att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Och jag vill hälla ut soffliggarna ur deras sunkiga, nerlegade möbler och dra dem till vallokalen i morgon och tvinga dem att rösta på vilket parti som helst utom SD! Allt för att rasisterna inte ska få spela någon som helst roll de närmaste fyra åren. Att vi skulle få ny regering är väl inte att tänka på även om det skulle glädja mig något alldeles hialöst att se Björklund lämna skolorna ifred!

Jag behöver väl inte uppmana er att gå och rösta?

Fråga!

Vad i hela helvete är skrattfest för nåt? Skratt vet jag vad det är och jag är bekant med begreppet fest. Jag har varit på diverse olika fester genom åren; knytkalas, kräftskivor, maskerader, parmiddagar...ja, ni hajar. Men aldrig har jag varit på en fest där temat varit skratt. Vad ÄR det för nåt? Den som varit på en kan väl vara snäll och berätta.

Vad jag sysslar med

Trappan ner från altanen visade sig få för högt sista steg så jag skruvade ihop en ram och sen gjöt vi ett till trappsteg. Å vad jag är nöjd!


Tänk en pilatesboll! Täck den med betong (Weber 4040 som går att forma utan gjutform)! Lämna hål här och där samt en öppning i botten. Låt härda och sätt sen stora blockljus i klotet.(Ja du får ju ta bort pilatesbollen först.)
Bilden gör varken ljusen eller storleken rättvisa men ni har väl alla sett en pilatesboll? Den är stooor!

Sånt håller jag på med, vad gör du?

Ja men nu vet jag....

Läste att i nästan 60 kommuner saknar SD representanter som kan sätta sig på de stolar de tillskansat sig i kommunalval.

Då har jag en idé, vi tar och blir medlemmar i SD, tar plats i kommunfullmäktige och för en helt annan politik än den som SD propagerar för så har vi ju snart oskadliggjort det där stollepartiet!

Nog för att tanken att bli medlem i det jävla partiet är motbjudande men det är ju för en god sak!

Regeln

Nästa söndag är det val och det finns bara två regler!
1. Man röstar.
2. Man röstar INTE på Sverigedemokraterna.

För min egen del finns fler regler och jag önskar att vi slipper Björklund de kommande fyra åren, men en demokrati är en demokrati så vill majoriteten ha fler skattesänkningar på bekostnad av skolor, vård och äldreomsorg, så får jag acceptera det. Men SD i riksdagen kommer jag inte acceptera. ALDRIG!!!

En del har kommit nu!

De första som har kommit är dom här!


I finfint skick! Tack så mycket Pillargontanten, jag hoppas att mina portopengar har anlänt ditt konto.

Den andra som åtminstone ville komma men hade en smula problem med saken är den här killen.



Sällan har jag skrattat så gott på jobbet som när jag läste den artikeln. Jaaa, jag vet att händelse inte är så mycket att skratta åt, de som utsattes för det hela kan säkert hålla sig för skratt. Men rubriken! (Jag syftar nu på den övre rubriken, torgbuller är ju inte så skrattretande om man så säger.) Och med slika problem borde man kanske slå sig in på en annan bana???

Och jo...en till som kommit...är sonen som kommit fram till Barcelona där han ska bo och arbeta! Hörde ni? Han har fått jobb i Barcelona, hans drömmars stad....Och nu är han där!

Och nu kommer visst Närbo...med efterrätt!

So long!

En livslång följeslagare

I hela mitt liv har jag funderat på en sak, från det jag var liten flicka till nu när jag själv är en av dem som mina tankar handlar om.

När jag var liten undrade jag över, och fnissade åt, de "tanter" som fanns i omgivningen. Det var en alldeles särskilt situation som fick mig att flina. Och jag är säker på att ni alla känner igen den här bilden.

En unges mamma ska jaga ifatt sin telning eller springa efter glasspappret som virvlat iväg i vinden. Ja, av en eller annan anledning fick de här kvinnorna bråttom och måste springa. Men de sprang ju så fånigt att stora skrattanfall for genom kroppen. De kutade gärna med armarna tätt intill magen och med små skuttande steg som om de var rädda att tappa något...men vad? När jag var liten tänkte jag att de kanske hade ett ägg mellan skinkorna. Och så skrattade jag ännu mer.

Och alltså, jag tänker fortfarande på det där men jag har slutat skratta. Eller skrattet har kanske snarare fastnat i halsen. I torsdags var jag tvungen att göra en liten tjurrusning och jag vet nu varför de höll armarna så där. Jag vet varför stegen var skuttande. Jag vet och det är fan inte roligt!

Armarna hålls strax under bröna för att de (bröna alltså) inte ska komma i sånt gung att de hoppar upp framför ögonen och skymma sikten. Stegen är små och försiktiga för att inte rumpan ska hamna i knävecken...för tänk om den stannar där!

Nää, det är fan inte roligt alls!

Stolthet och fördom

Å vem har en son som skjutit sin livs första älg idag? Jo Den hemskt stolta tvillingen!
Och det var inte vilken lite fjuttälg som helst heller, det var en ståtligt 14-taggare!



Vem har en son som idag fått jobb i Barcelona? Jo Den hemskt stolta tvillingen! (Fast rätt nervösa också)

Och vem har idag hittat kantareller? I skogen! Jo den lite fördomsfulla tvillingen! Nu var vi inte i vår skog utan en bit bort men fördomen består i att jag aldrig hittar kantareller. Det gör jag alltså! Men det krävdes en halvstukad fot.

Inne eller ute?

Jag funderar på om man är väldigt het och inne om man går till jobbet i rena men skrynkliga kläder. Inne va? Säg att det är så för jag ruttnar av blotta tanken på att stryka!

Inne
Inne
Inne
Visst då?

Min dag (utan bilder)

Å det är grejer att fylla år. Och det spelar liksom ingen roll hur gammal jag blir, jag bara älskar att få paket. Det behöver alls inte vara dyra saker....men paketen....det är så roligt!

Och dagen var alldeles lysande i det avseendet.
Det började med kaffe på säng och ett fint brev från Närbo som gav bort en resa till Stockholm med övernattning. Det blir en helg att se fram emot.
Därpå ficks det pengar till en internetradio som jag vill ha hemma. Det var mina tre yngsta som skramlat ihop till morsan. Pepparkvarnarnas lyxvariant, en vinröd Peugeot, storlek stor...till svartpepparn. Så fin, så bra, så himla bra.

Och så hade ju förstås de två stora flickorna och deras familjer skickat paket till mor. Ett fint fodral till Iphonen och en sån där kryddsax som Ernst håller sig med.

Ni hör ju, bara bra och roliga grejer.

Sen är det en fördel att leva sitt sociala liv på nätet, för jisses vad gratulationshälsningar som trillat in via bloggen, facebook och mailen. Man kunde ju tro att tant fyller 100. Det väntar jag med i 52 år.

Tusen tack till alla som gratulerat mig.
Nu blir det kaffe med Närbo. Toodiloo!

Om en syster

Att vara tvilling och ha en annan nära sig är något annat än vanliga
syskon! Markattan och jag är tvillingsystrar och jag vill ta det här utrymmet
för att skicka grattishälsningar. Och om allt går bra tror jag minsann att hon
fixar sig en redigt bra födelsedagspresent som räcker väldigt länge!

Grattis kära syster! ( och förlåt att jag inte länkar men jag ligger
så illa att jag inte orkar anstränga migmer)

Livet!

I morgon är det två år tills jag fyller 50 år och den tanken väcker en del andra tankar hos mig. Vad har jag gjort med mina dagar så långt?
Jobbar jag med det jag vill?
Lever jag livet som jag vill?
Är jag nöjd och glad?

Jobbar jag med det jag vill...nä det kan man inte säga. För ganska precis ett år sedan var jag på gång att dra igång mitt eget. Sen fick jag ny chef och jag fullkomligt dränerades på ork, lust och handlingskraft. Mitt självförtroende fick sig ett par rejäla törnar och jag är inte tillbaka på rätt nivå än. Just nu är läget sånt att jag inte vågar kasta mig ut i den där tillvaron och jag känner mig själv så väl att då är det lika bra att ligga lågt ett tag. Men, 17 yrkesverksamma år till pension...Försvinnande lite tid eller en hel evighet beroende på hur jag väljer.

Lever jag som jag vill? Båda ja och nej. Förändringen jag vill och borde göra har med stycket ovan att göra för annars är jag rätt nöjd med hur mitt liv ser ut.

Är jag nöjd och glad? Jo, det får jag väl ändå säga att jag är. Kanske inte i varje stund och situation men det finns en gräns för hur länge jag orkar hänga läpp. Den gränsen nådde jag någon gång på senvåren och det var liksom dags att dra upp humöret från kolkällaren. Allt har ju inte löst sig men....

Fast å andra sidan, även om jag inte gör det jag vill och kanske aldrig kommer att göra det heller....så har ju livet gett alldeles fantastiskt mycket. 5 fina, friska barn! Det är väl inte illa pinkat. Livet har gett mig dem och jag har gett världen 5 människor!
Jag har gett mycket kärlek på min vandring. Säkert är att jag åsamkat en del sorg också men jag vill nog gärna tro att kärleken varit större och rikare än sorgen.

Just nu är jag väldigt nöjd för jag har semester idag och min Norge-baserade dotter är hemma på besök hos gamla morsan. Närbo är också ledig och ikväll ska dotterns bästa kompis hämtas på tåget och sen blir det kräftskiva! Och än några timmar är jag bara 47 bast ;)

Skrytfenor

Vet ni vad det är? Skrytfenor alltså?
Det är sånt där som man klistrar på för att göra saker finare än vad de är. Som Sixtinska kapellet till exempel. Ett utedass som ser ut som den finaste salong är fortfarande bara ett utedass.

I morse hörde jag en debatt mellan två kvinnor. Debatten ägde rum här. Titta under rubriken AP-fonder delägare i kritiserat gruvbolag. Klicka på den nedre länken. Och jag skrattade hela vägen till jobbet. Det var så underhållande att jag var tvungen att lyssna på det igen när jag kom fram till mitt arbete. Det var en debatt mellan Christina Hillesöy som sitter i etikrådet för några AP-fonderna och Ylva Jonsson Strömberg som är generalsekreterare Action Aid i Sverige.

Särskilt roade mig de här formuleringarna; "Vi vill engagera oss i en dialog" "Vi har inte sett någon progress" och "Vi vill att de blir, och de har blivit, mer transparanta".
Ett annat, vanligt förekommande uttryck var "problematiken".
Och häng med nu så ska ni få lära er något nyttigt...Problematik förhåller sig till problem som metodik till metod.
En metod är sättet att göra något. Metodik är läran om metoder eller en samling metoder. Problem är något som behöver en lösning, problematik är en komplex samling av problem.

Och jag undrar vad det är för fel på meningarna "Vi vill prata med dem" "Vi har inte sett att det hänt något med det här" och "Vi vill att de visar vad de håller på med"?

Inget alls men det låter tydligen mer potent och seriöst om man byter ut några ord och pratar lite luddigt!

Tänka sig för

Jag har framfört välförtjänt beröm till två
personer idag. En tog emot, tackade och glade
sig. Den andra kom och frågade hur han skulle
tolka mina ord. Vi känner varandra rätt väl ska
tilläggas, så där som man gör när man jobbar
ihop. Han visste alltså inte om jag menade vad
jag skrev eller om jag var ironisk.
Bäst att tänka sig för när man berömmer, synd
om sånna pärlor uppfattas fel ju.